torsdag 18 december 2008

Världsrekord i infångning av koldioxid?

På den amerikanska pumpasajten http://www.bigpumpkins.com/Diary/DiaryView.asp?season=2008&grower=23692&action=L kan ni se när jag i år rekordodlade en Gianth Amaranth. Det lilla fröet (1,5 mm långt) planterades den 1 april och slutade att växa den 23 oktober, då var stammens omkrets otroliga 119 cm. Jag vet bara några enstaka i Amerika som haft större omkrets. Nästa år skall jag starta tidigare och se om det går att nå en omkrets på 150 cm. Hela plantan jordiseras och blir näring till nästa års rekordodling.
Rekordodlingen är kanske världsrekord i infångning av koldioxid på en så liten yta (ca. en kvadratmeter) och på bara en odlingssäsong. Tyvärr vägde jag den inte, men den var så tung att jag måste använda en vinsch när jag skulla få upp den ur planteringsgropen.
Den enorma växtkraften beror till största delen på att jag på förra hösten (2007) jordiserade färskt köks- och trädgårdsavfall, kogödsel, urin (min egen) m.m.
Ni som undar vad Amaranth är för växt: http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2056
År 2001 odlade jag fram 1600-kilo pumpor på en enda planta den största vägde 343 kg. Vikten på blad- och stjälkmassan och rötter ca. 100 kg. Plantans yta var ca. 120 kvadratmeter. Detta ger en biomassa av endast 14 kg per kvadratmeter. Amaranthens uppskattade vikt på en kvadratmeter 50-60 kg.
Sluta kompostera börja jordisera så får du också rekordväxtlighet!!!
Dessutom inga näringsförluster eller för människor och miljö skadliga gaser,
mögel m.m. som vid kompostering och ytgödsling.

onsdag 10 december 2008

Nära en miljard människor svälter, rapporterar TT

I Sydsvenskan kunde man idag läsa att nära en miljard människor i världen svälter. "Idag lever 963 miljoner människor under svältgränsen, rapporterar FN:s livsmedels- och jordbruksorgan FAO" (TT).
För att minska svälten krävs enligt FAO "årliga investeringar på 30 miljarder dollar fram till år 2015 i fattiga länder, framför allt för att stimulera jordbruket. Den viktigaste orsaken är de dramatiska prisökningarna på livsmedel de senaste åren."

En lösning på svälten vore om man tillämpade jordiseringsmetoden i alla länder där svält råder. Om man i dessa länder tillvaratog köks- och trädgårdsavfall, avföring från djur och människor, och borrade ner detta i trädgårdar, på odlingslotter och varhelst man önskar ökad växtlighet så skulle en stor del av svälten kunna avhjälpas genom att tillgången på livsmedel skulle öka dramatiskt. Många skulle även kunna bli självförsörjande då det gäller livsmedel, och beroendet av bistånd skulle minskas.
Men organisationer som t ex SIDA motarbetar sedan många år tillbaka jordiseringsmetoden, med motiveringen att de "har sina egna experter" som de lyssnar på i denna typ av frågor. Var och vem svaret kommer ifrån är tydligen viktigare än själva svaret. Slutmålet, dvs att avhjälpa svält och fattigdom, är uppenbarligen inte av prioritet
.

söndag 7 december 2008

Min kommentar i debatten om den tinande tundran

På flera håll diskuterar man hotet från den tinanden tundran, exempelvis i denna debatt i Ny Teknik. Klimatet på jorden är på många sätt självreglerande, om tundran t.ex.tinar upp blir den till ett utmärkt odlingssubstrat (en riktig näringsbomb) när det biologiska materialet bryts ner och blir tillgängligt för växtligheten. Växtlighet som sedan kan fånga in koldioxid. Den som har en trädgård vet att det tar inte lång tid från det man har rensat bort ogräset tills nytt har växt upp igen. Jag citerar ur boken ”The Ages of Gaia” av James Lovelock (1995):

”Betrakta ett träd, under sin livstid fångar det in tusentals kilo kol ur luften och lagrar det i sina rötter, en del koldioxid frigörs genom rotrespiration medan det lever, och då trädet dör oxideras rötternas kolav förbrukare och koldioxid frigörs djupt nere i marken. På ett ellerannat sätt är levande organismer på land sysselsatta med att pumpa koldioxid från luften ner i marken. Där kommer den i kontakt och reagerar med bergarternas kalciumsilikat och bildar kalciumkarbonat och kiselsyra.” (s. 134)

Människans bidrag till naturens ständiga kamp med att få ner kolet i jorden är t.ex. när lantbrukaren plöjer ner skörderester och naturgödsel eller trädgårdsägaren som gräver eller borrar ner sitt köks- och trädgårdsavfall i grönsaksland, rabatter, växthus runt träd, buskar och frukträd. Detta kallas numera för jordisering (på engelska:”soilization”). Jordisering ökar kraftigt tillväxten av allt som planteras och odlas samtidigt som behovet av konstgödsel minskar/upphör. Att elda halm i värmeverk eller att göra biogas av skörderester, naturgödsel m.m.är därför helt fel. Halmen och skörderesterna skall stanna kvar på åkrarna och jordiseras genom nerplöjning. Om det plöjdes ner och jordiserade ännu mer biologiskt avfall skulle kväveläckaget från åkrarna också minska.
Naturen har flera kretslopp för kolet, ett långsamt under markytan (jordisering) och ett snabbt ovan markytan. Det snabba kretsloppet är när t.ex. löven faller på hösten och hamnar på markytan. Det tar inte så långtid förrän dessa oxiderats till koldioxid och hamnat i lufthavet igen. Om löven istället jordiserats hade det tagit lång tid, kanske många år innan dessa oxiderats till koldioxid och sedan kommit upp i lufthavet. Under tiden hade de dessutom gjort stor nytta för jordens bördighet och fuktighet. Kompostering och ytgödsling tillhör också det snabba kretsloppet för att inte tala om varmkompost. Vid kompostering bildas också mögel och giftiga gaser. Jordisering är också en billig metod att minska på svälten i u-ländernas byar där det biologiska avfallet oftast får ligga på markytan och förgasas. ”Om”* den något förhöjda halten av koldioxid i atmosfären är boven i dramat och vi redan har en förhöjd växthuseffekt, så hjälper det ju inte med att bara minska på utsläppen – vi måste i så fall också börja med att fånga in och minska på överskottet. Det är därför märkligt att myndigheterna inte förbjuder kompostering och ytgödsling och i stället rekommenderar jordisering som en del av lösningen på detta problem.

*Jag skriver ”om” därför att jag är mycket tvivlande till denna häxjakt på koldioxid. Jag ser också koldioxidöverskottet som en tillgång när det i framtiden gäller att kunna odla fram mer mat och mätta allt fler hungrande människor i världen.

lördag 12 januari 2008

Varje år återvinner jag min julgran genom jordisering

Det bästa sättet att återvinna en julgran är genom jordisering. På bilden ser ni min flistugg som jag använder för att flisa ner granen. Med Skurupsborren diameter 225mm borrar jag sedan ett 60-70cm djupt hål i marken, och där häller jag ner flistugget.
Jag häller sedan urin ovanpå julgransfliset, som får sjunka ner och sugas in i fliset, vilket gör min julgran till en riktig näringsbomb. Som avslutning ett 10-20 cm tjockt jordlock. Nu är kolet (C) låst i jorden för lång tid framöver och bidrar ej till koldioxidöverskottet, vilket det annars hade gjort om jag följt miljöetablissemangets rekommendationer att elda upp julgranen...
På detta vis bidrar granen till att näringsberika jorden inför 2008 års rekordodling av pumpa, (samt även flera år framåt, eftersom gran är en växt som tar ganska lång tid att brytas ner). Jag började att jordisera mina julgranar för ca. 25 år sedan.
Här kan ni läsa min insändare från 1997; Miljöinnovatörens trettondagsjultips!
Om man vill att fliset skall suga till sig maximalt med urin kan man ha det i en hink i ett par veckor innan man jordiserar det. Här kan ni logga in på Big.pumpkins och mitt growing diary från 2003 och se och läsa hur jag det året dränkte in flis innan jag jordiserade det.