söndag 22 juli 2007

Biståndsorganisationernas dumhet

Jag har under många år försökt komma med förslag till svenska biståndsorganisationer, däribland främst SIDA, men alltid mötts av motstånd. SIDA är inte intresserade av förslag utifrån, utan lyssnar endast till sina egna anställda så kallade "experter". Jordiseringsmetoden skulle kunna öka skördarna samt minska smittspridningen i u-länderna - men SIDA är inte intresserade av denna enkla lösning på problemen. Ett argument jag ofta också möter är att "vi vill inte påtvinga lokalbefolkningen några metoder som kommer utifrån, vi vill uppmuntra till användning av deras egna lokala metoder." En sådan åsikt leder knappast till någon utveckling, utan är ett skandalöst slöseri med svenska biståndspengar (och med svenska skattepengar). Ett exempel är Afghanistan, där man inte har någon sophantering alls utan gör som vi gjorde på medeltiden, dvs kastar ut avfallet direkt på gatan.

Tänk om man skulle ta den biologiska delen av avfallet i ovanstående bild och borra ner i jordlotten utanför sitt hus? Hur många smittor skulle då inte undvikas, och hur mycket renare skulle området inte bli? Man skulle även kunna bedriva odling på sin jordlott, och bli självförsörjande med grönsaker - men denna lösning är man inte intresserad av, eftersom den kommer "utifrån" och inte från "lokalbefolkningen på gräsrotsnivå". Det är idag livsfarligt att till svenska biståndsorganisationer komma med förslag på metoder som kan användas i u-länder, eftersom man riskerar att kallas nykolonialist.
Tydligen vill svenska biståndsorganisationer att hjulet ska uppfinnas två gånger...
För ett par år sedan skrev jag till Göran Persson och föreslog maximalodlingsmetoden som bot mot världssvälten, och fick svar enligt brevet nedan. Sedan skrev jag till SIDA (se brev nedan) som påstår att de kontaktat sitt regionala program för markvård och livsmedelssäkerhet i Nairobi. Dessa har fortfarande inte hört av sig. Det har nu gått sex år. Och de svenska biståndspengarna fortsätter att rulla ut i världen...

4 kommentarer:

Z sa...

Hej
Bra rutet
Jag skulle vilja fråga hur man ska göra om man har en liten tomt. När kan man börja gräva ner på samma ställe igen?

Miljöinnovatörens funderingar sa...

Hej
Du kan använda samma plätt ett år efter att du jordiserat på stället. Jag t ex borrar ner mitt avfall i samma trädgårdsland år efter år. På detta ställe rekordodlar jag min pumpa (se min sajt www.skurupsborren.se)
Varje höst när jag borrar så är avfallet i regel helt borta. Det händer att jag ser någonting som inte brutits ned, t ex någon plastbit som råkat komma med. Annars är avfallet helt nedbrutet 1 år efter det att du lagt ner det i jorden.
Då man börjar med en "rå" jord tar det dock lite längre tid, men om man tar en jord som min, som har bearbetats i trettio år ungefär, och som är full av maskar och mikroliv, så går nedbrytningen otroligt snabbt.
/Börje Gustavsson

Z sa...

Tur att jordisering finns. Kompostörer har nog länge undrat vad de ska göra med kött och räkskal, som råttor gillar.

Jordisering håller kanske gnagarna på plats.

Miljöinnovatörens funderingar sa...

Ja det är helt riktigt. Vid kompostering låter man avfallet ligga ovan jord, vilket får effekten att de gaser/ lukt som avges lockar till sig både stora och små djur. Råttor och möss mm är en vanlig förekomst hos folk som komposterar.
Komposterarna menar ofta att man inte ska använda köttavfall som näring i trädgården. Detta är helt fel. Vid katastrofer och dylikt i u-länder, då många dör, låter man ju knappast liken / djur / människor ligga kvar och ruttna ovan jord. Nej man begraver dem snabbt som attan så att det inte ska spridas smittsamma sjukdomar, mm.